Vad är skillnaden på vintergrön och städsegrön?

För att trädgården ska få behålla lite struktur och grönska även under vintern är det fint att plantera in växter som har kvar bladen då. Begreppen vintergrön och städsegrön kan vara lite förvirrande. Betyder vintergrön verkligen att växten är grön hela vintern? Och vad är städsegrön för något i så fall?

Tujan (Thuja) har en vacker grönska året runt

I dagligt tal pratar vi ofta om vintergröna växter – och menar växter som har kvar sina barr och blad året runt.

Men i den botaniska världen finns det två begrepp, och de kan vara bra att känna till eftersom de betyder två ganska olika saker.

Vintergröna växter är inte gröna hela vintern

En vintergrön växt har kvar löven en stor del av vintern, men fäller dem sedan under senvinter eller tidig vår när det är dags att bryta nya blad. Till de vintergröna växterna hör till exempel vintergrön liguster, avenbok och bok. De två sistnämnda är ju egentligen inte ens så gröna, utan har kvar sina bruna höstlöv under vintern, så även om de inte är gröna finns det ändå kvar karaktär och visst insynsskydd i en häck till exempel. Det kan vara bra att känna till att den vintergröna ligustern de facto inte är grön hela året, utan fäller bladen på vintern.

Vintergrön – eller snarare vinterbrun bok (Fagus sylvatica)

Städsegröna växter är gröna året runt

När vi säger vintergrön är det antagligen oftast en städsegrön växt vi menar – en växt som är grön året runt och som inte fäller dem allihop på vårvintern när nya blad är på gång. Bland det städsegröna växterna i svenska trädgårdar hittar du barrväxter, lagerhägg, buxbom, rododendron och mahonia.

Lysande grön och städsegrön lagerhägg (Prunus laurocerasus)

Även om städsegröna växter inte fäller sina löv eller barr varje höst, så byter de ändå ut dem. Bytet märks inte så tydligt eftersom växten byter ut blad/barr betydligt mer sällan – var tredje till femte år år – och fäller inte dem alla på en och samma gång.

Kommentera